logo

Carlotta - the museum database

bild

AJ:000116 :: jaktgehäng, kruthorn, dräkttillbehör, gehäng, band/bälte, kulpung, blånpung, knallhorn

Object description
Lulesamiska beteckningar: jaktgehäng - luodaknävvo, kruthorn - ruktatjoarvve, kulpung - luodadássko, knallhorn - knállatjoarvve, blånpung – nuovvebunnga (saL)
Object description

AJ 116:1-5 Jaktgehäng fäst vid vävt midjeband. Jaktgehäng består av kruthorn , kulpung, knallhorn och blånpung samt tre blykulor.

AJ 116:1 band. Bandet är ett lulesamiskt(?) band. Vävda bandet ca 48 cm långt och har rutmönster i färgerna beige, brunt och orange. Bandets ändar förstärkta med skinnskoning.

AJ 116:2 kruthorn. Kruthornet gjort av bockhorn och har en träpropp. Kruthornet har initialerna LH inristade på en sidan. Längd ca 17 cm utan propp och bredd 7,5 cm.

AJ 116:3 knallhorn. Knallhornet gjort av bockhorn och har en träpropp. Knallhornet innehåller något som skramlar, troligen skott. Längd ca 8 cm utan propp och bredd 4,9 cm.

AJ 116:4 kulpung. Kulpung med träpropp, längd 11,6 cm med propp och bredd 4 cm.

AJ 116:5 blånpung. Blånpung, längd ca 10 cm och bredd ca 6,8 cm. Skinnremmens ena ända har lossnat från pungen.

Inventarienummer
AJ:000116
Sakord
jaktgehäng; kruthorn; dräkttillbehör; gehäng; band/bälte; kulpung; blånpung; knallhorn
Sakord - övergripande term
dräkt; jakt
Sakord - kategori
samiska dräkter
Sakord, samiska
luodaknävvo (saL); ruktatjoarvve (saL); luodadássko (saL); knállatjoarvve (saL); nuovvebunnga (saL); bádde/avve (saL)
Antal
1
OCM
224 Jakt och fångst; 293 Dräkttillbehör
Historik
Jaktgehänget användes när man jagade med s.k. mynningsladdare, dvs. gevär som laddas framifrån, alltså från mynningen. När man använde mynningsladdare behövde man bära med sig allt som behövdes för att ladda i pungar och behållare av horn: tändmaterial, drivladdning och projektil. Till tändning användes länge stål och flinta. Genom att slå med flintan mot stålet bildas gnistor som gör att drivladdningen antänds. Drivladdningen bestod av svartkrut till långt in på 1800-talet. Krutet brinna en kort stund innan skottet fick gå av. Det gällde att trycka av i rätt läge. Vid jakten hällde jägaren ner svartkrutet i pipan. Blånor användes vid gevärsrengöring. Projektilen var en blykula. Kruthornet: för att förvara och bära med sig krutet användes vanligtvis ett s. kruthorn. I ett litet mått mättes krutladdningen upp. Kruthornet gjordes av hornet av nötkreatur eller get andra. I hornets vidare del sätts en botten, i spetsen görs ett hål som stängs till med en plugg. Framladdning var den dominerande laddningsformen ändra fram till 1863 i Sverige. Fördelarna med framladdade vapen var att de var billiga och enkla. Eftersom de tillverkades under en lång tid finns det en mängd variationer som skiljer sig åt i detaljer som lås, stock och pipa. ; Lodbössan eller flintalåsgeväret laddades med löst krut som hälldes genom pipmynningen. Därefter trycktes en blykula ner samma väg med hjälp av en lång stång. (”Lod” är ett gammalt ord för bly.) Gnistan som tänder krutet åstadkoms med en flintflisa som slår mot ett litet eldstål. Denna tändanordning kallas flintalås. Under 1800-talet ersattes konstruktionen av en metallhane som slog mot en liten knallhatt, en liten plåtkopp fylld med ett explosivt ämne. Sådana mynningsladdare användes i Sverige ännu på 1930-talet, varefter även de sista ersattes av gevär med patroner. (Ryd, 2007: 251) Yngve Ryd ”Ren och varg. Samer berättar.” Natur och Kultur: Stockholm, 2007, sidan 251. ; I ett jaktgehäng ingår i allmänhet: kruthorn för förvaring av krut samt mindre horn (för förvaring av knallhattar/skott), kulpåse (för förvaring av blykulor), krutmått av horn eller metall, stållplatta, påse för fnöske eller blånor, upprepat jutegarn.
Beskrivning
Lulesamiska beteckningar: jaktgehäng - luodaknävvo, kruthorn - ruktatjoarvve, kulpung - luodadássko, knallhorn - knállatjoarvve, blånpung – nuovvebunnga (saL) ;

AJ 116:1-5 Jaktgehäng fäst vid vävt midjeband. Jaktgehäng består av kruthorn , kulpung, knallhorn och blånpung samt tre blykulor.

AJ 116:1 band. Bandet är ett lulesamiskt(?) band. Vävda bandet ca 48 cm långt och har rutmönster i färgerna beige, brunt och orange. Bandets ändar förstärkta med skinnskoning.

AJ 116:2 kruthorn. Kruthornet gjort av bockhorn och har en träpropp. Kruthornet har initialerna LH inristade på en sidan. Längd ca 17 cm utan propp och bredd 7,5 cm.

AJ 116:3 knallhorn. Knallhornet gjort av bockhorn och har en träpropp. Knallhornet innehåller något som skramlar, troligen skott. Längd ca 8 cm utan propp och bredd 4,9 cm.

AJ 116:4 kulpung. Kulpung med träpropp, längd 11,6 cm med propp och bredd 4 cm.

AJ 116:5 blånpung. Blånpung, längd ca 10 cm och bredd ca 6,8 cm. Skinnremmens ena ända har lossnat från pungen.

Material
skinn, garvat/berett/sassne; ullgarn/ullolájgge; horn/tjoarvve; getabockhorn/hábrestjoarvve; trä/muorra
Färg
brunt/russjkat, beige, orange/ruoppsisvisskat
Kulturell tillhörighet
lulesamiskt/julevsáme [?]
Sign/märkning
Kruthornet: LH
Mått
se beskrivningen