Carlotta - the museum database

AJ:002944 :: vapentillbehör, jaktgehäng, band, sticka, horn, kruthorn, stål, skinnpåse

Object description

1: vävt band, 2: sticka?, 3: horn?, 4: kruthorn med lock, 5: stål, 6: skinnpåse med lock, 7: skinnpåse. Vävt band med tillbehör till jakten. Det vävda bandet, B 1,5, L 117 är sytt samman och har en garntofs i skarven.

Stickan, L 6 är i metall och är fäst i bältet via en garnsnodd.

Hornet, L 3,5 är ihåligt med en träplugg högst upp är fäst i bältet dels med en garn- och en lädersnodd. Kruthornet med lock i trä är gjord i horn, get tex. L 9,5, B 4,2. Kruthornet är fäst med en garnsnodd.

Stålet är avlångt, L 8, B 2 och har ett hål längst ner och ett upptill. I det övre hålet är det fäst en lädersnodd som är fäst i bältet.

Skinnpåsen med plugg i trä har en hornbit högst upp där man pluggar igen hålet med träet. Träet kan vidga sig när man sätter ner den i hålet eftersom det är en skåra i träet. Skinnpåsen består av 2 mittplattor och en hals. L 11. Skinnpungen har två mittenplattor, en hals som är trasig och en sida. Den är sydd med njallomsávve. H 10. Fäst i bältet via ett brunt läderband.

Object description: Lulesamiska beteckningar: jaktgehäng - luodaknävvo, kruthorn - ruktatjoarvve, kulpung - luodadássko, knallhorn - knállatjoarvve, blånpung – nuovvebunnga (saL)

Data elements
References (14)

Inventarienummer

AJ:002944

Sakord

vapentillbehör; jaktgehäng; band; sticka; horn; kruthorn; stål; skinnpåse

Sakord - övergripande term

Sakord, samiska

vuohtjemräjddo (saL); ruktatjoarvve (saL); gasskam (saL); luodadássko (saL)

Antal

OCM

224 Jakt och fångst

Historik

Jaktgehänget användes när man jagade med s.k. mynningsladdare, dvs. gevär som laddas framifrån, alltså från mynningen. När man använde mynningsladdare behövde man bära med sig allt som behövdes för att ladda i pungar och behållare av horn: tändmaterial, drivladdning och projektil. Till tändning användes länge stål och flinta. Genom att slå med flintan mot stålet bildas gnistor som gör att drivladdningen antänds. Drivladdningen bestod av svartkrut till långt in på 1800-talet. Krutet brinna en kort stund innan skottet fick gå av. Det gällde att trycka av i rätt läge. Vid jakten hällde jägaren ner svartkrutet i pipan. Blånor användes vid gevärsrengöring. Projektilen var en blykula. Kruthornet: för att förvara och bära med sig krutet användes vanligtvis ett s. kruthorn. I ett litet mått mättes krutladdningen upp. Kruthornet gjordes av hornet av nötkreatur eller get andra. I hornets vidare del sätts en botten, i spetsen görs ett hål som stängs till med en plugg. Framladdning var den dominerande laddningsformen ändra fram till 1863 i Sverige. Fördelarna med framladdade vapen var att de var billiga och enkla. Eftersom de tillverkades under en lång tid finns det en mängd variationer som skiljer sig åt i detaljer som lås, stock och pipa. ; Lodbössan eller flintalåsgeväret laddades med löst krut som hälldes genom pipmynningen. Därefter trycktes en blykula ner samma väg med hjälp av en lång stång. (”Lod” är ett gammalt ord för bly.) Gnistan som tänder krutet åstadkoms med en flintflisa som slår mot ett litet eldstål. Denna tändanordning kallas flintalås. Under 1800-talet ersattes konstruktionen av en metallhane som slog mot en liten knallhatt, en liten plåtkopp fylld med ett explosivt ämne. Sådana mynningsladdare användes i Sverige ännu på 1930-talet, varefter även de sista ersattes av gevär med patroner. (Ryd, 2007: 251) Yngve Ryd ”Ren och varg. Samer berättar.” Natur och Kultur: Stockholm, 2007, sidan 251. ; I ett jaktgehäng ingår i allmänhet: kruthorn för förvaring av krut samt mindre horn (för förvaring av knallhattar/skott), kulpåse (för förvaring av blykulor), krutmått av horn eller metall, stållplatta, påse för fnöske eller blånor, upprepat jutegarn.

Beskrivning

1: vävt band, 2: sticka?, 3: horn?, 4: kruthorn med lock, 5: stål, 6: skinnpåse med lock, 7: skinnpåse. Vävt band med tillbehör till jakten. Det vävda bandet, B 1,5, L 117 är sytt samman och har en garntofs i skarven.

Stickan, L 6 är i metall och är fäst i bältet via en garnsnodd.

Hornet, L 3,5 är ihåligt med en träplugg högst upp är fäst i bältet dels med en garn- och en lädersnodd. Kruthornet med lock i trä är gjord i horn, get tex. L 9,5, B 4,2. Kruthornet är fäst med en garnsnodd.

Stålet är avlångt, L 8, B 2 och har ett hål längst ner och ett upptill. I det övre hålet är det fäst en lädersnodd som är fäst i bältet.

Skinnpåsen med plugg i trä har en hornbit högst upp där man pluggar igen hålet med träet. Träet kan vidga sig när man sätter ner den i hålet eftersom det är en skåra i träet. Skinnpåsen består av 2 mittplattor och en hals. L 11. Skinnpungen har två mittenplattor, en hals som är trasig och en sida. Den är sydd med njallomsávve. H 10. Fäst i bältet via ett brunt läderband.

; Lulesamiska beteckningar: jaktgehäng - luodaknävvo, kruthorn - ruktatjoarvve, kulpung - luodadássko, knallhorn - knállatjoarvve, blånpung – nuovvebunnga (saL)

Material

skinn; garn/lájgge; horn/tjoarvve; trä/muorra; stål; sentråd/suodna

Teknik svenska

vävt; sytt/goarodum; täljt; garvat med bark/lasstit

Färg

brunt; svart; rött; grönt; gult

Funktion

förvara kula, krut mm till jakten