logo

Carlotta - the museum database

bild

AJ:006060 :: handväska, väska

Object description
Väska/handväska i typ "kaffepåsmodell" i brunt skinn med dubbelvikt rött kläde mellanlägg i sömmerna. Dragsko högst upp med en tvinnad skinnsnodd igenom. I ändarna är snoddarna ihopfästa med en tofs av kläde i rött och blått. På mittenplattan är det dekorerad med rött och blått kläde med tenntrådsbroderi på. Tvinnad skinnsnodd som bärrem. Fodrad med småblommigt rött bomullstyg.
Inventarienummer
AJ:006060
Sakord
handväska; väska
Beskrivning
Väska/handväska i typ "kaffepåsmodell" i brunt skinn med dubbelvikt rött kläde mellanlägg i sömmerna. Dragsko högst upp med en tvinnad skinnsnodd igenom. I ändarna är snoddarna ihopfästa med en tofs av kläde i rött och blått. På mittenplattan är det dekorerad med rött och blått kläde med tenntrådsbroderi på. Tvinnad skinnsnodd som bärrem. Fodrad med småblommigt rött bomullstyg.
Historik
Tenntråd. Tekniken att dra, spinna och brodera med metalltråd är en teknik, som förekommit bland folk runtom i världen. Att just bearbeta tenn till tråd för utsmyckning är en teknik som verkar känd enbart hos samerna. Tekniken att brodera med metalltråd (guld och silver) kom till Europa från det Bysantiska riket De äldsta arkeologiska fynden i Sverige av både rund och plattdragen tenntråd är från 1000-talet och funna i Gråträsk, Piteå kommun, medan de äldsta skriftliga källorna om tenntråd bland samerna är från 1600-talet. Till exempel har Samuel Rheen beskrivit hur samerna tillverkar tenntråd genom att smälta tennet och sedan dra tenntråden genom horn med hål i, från grövre till tunnare. Rheen berättar att tråden ska dras bred, dvs.platt, för att kunna spinnas. Det gör man genom att sätta i ett litet ben i det hål som man drar tråden genom. Här beskriver han tillverkningssättet för platt tenntråd, som är mycket använt på äldre tenntrådsbroderade föremål. Kanske har platt tenntråd kan varit det normala från början, eftersom andra källor från 1600-, 1700- och 1800-talet omtalar att vid dragningen ska en liten syl av märgben användas för att platta till tenntråden innan spinning. Samuel Rheen berättar vidare att den spunna tenntråden spinns med en liten slända kring en annan tråd och att de kvinnor som är skicklast på tenntrådstillverkning och -broderande är högt ansedda. Det tidigaste sättet att spinna tenntråd verkar ha varit att genom antingen med en spinnkrok, även kallad vridare, eller en typ av slända tvinna den dragna tenntråden kring sentråd. ; Andreas Wilks (1884-1953) från Dikanäs är en viktig person inom den samiska tenntrådsslöjden, då han i början av 1900-talet revitaliserade konsten att tillverka och brodera med tenntråd. Den konsten hade nästan fallit i glömska vid sekelskiftet 1900. År 1905 fann Andreas i sin mors gamla tenntrådsverktyg och intervjuade äldre människor om hur slöjden gick till. Han studerade även traditionella tennbroderade föremål i detalj och började han experimentera med att göra sin egen tenntråd och brodera med den. Andreas Wilks moderniserade tillverkningen av tenntråd på flera vis. Istället för att spinna den kring en rensena som varit brukligt bland samerna spann han den kring en björntråd, det vill säga kring en kraftig niotrådig dubbeltvinnad bomullstråd som fanns att köpa i affären. Wilks förenklade även processen genom att byta ut den gamla vridaren mot en slags slända som samerna fram tills dess endast använt för att spinna ullgarn. Andreas Wilks höll många kurser och spred på så sätt kunskapen på nytt, så att den återupptogs och idag åter är ett utvecklat konsthantverk bland samerna.
Material
kläde/ruvdda; renskinn; garvat (berett)/sassne; tenntråd/dadnehárppo
Teknik svenska
handgjort
Teknik lulesamiska
giehtadagádum
Färg
blått/lahtte; brunt/russjkat; rött/ruoppsat
land
Sverige
län
Norrbottens län
kommun
Jokkmokks kn
stad
Jokkmokk
längd
38 cm
bredd
25 cm
Personnamn - Tillverkare
Spik Skum Katarina
Tillverkningstid
2019