logo

Carlotta - the museum database

Nbm:006908 :: ring

Object description
fingerring med breddad platta med nio vidhängande, vridna ringar. Plattan har också ett slaget mönster i form av runda och hjärtformade bucklor. Runt hela ringen, runt kanterna, löper två vridna linjer. Spår av en lödfog på baksidan; i mitten av den har uppstått ett hål tvärs genom godset. Förgylld.
Object description

Öron ringar, arm- och fingerringar hafva ej varit i bruk hos lapparna i äldre tid. Den enda ring af detta slag, som användts hos dem, är lapphustruns vigselring. Denna är af silfver, ofvanpå fingret utvidgat till en plätt, där många små ringar äro infästade.

(Källa: Kristoffer Sjulssons minnen. Om Vapstenlapparna i början af 1800-talet upptecknade af O.P. Pettersson. Nordiska museet. 1979.)

I samiskt dräktskick användes och används silver; platta silverknappar (-plåtar) på bälten och klotrunda silverknappar, maljor och spännen på silverkragen. I beståndet av samiska silversmycken finns sådant som har sin förklaring i senmedeltidens katolska Maria-fromhet. Det syns i hängen i form av bokstaven A, sk. Ave-Maria-monogram, samt hängen och maljor med ett krönt M, som betecknar Jungfru Maria. Som dekorationer lever dessa kvar än idag, särskilt vanliga är de på bälten och silverkragar.

Silvret hade förr en viktig funktion som en säker och värdebeständig kapitalplacering, till skillnad från renhjorden, som ju kunde minska vid dåliga år. Silvret var lätt att ta med sig, viktigt i ett nomadiserande samhälle, och kunde gömmas utan att förstöras. Dräktsilvret hade det också en social funktion genom att visa ägarens (ekonomiska) ställning. Silver, liksom andra metaller, ansågs också kunna skydda bäraren mot ont. Dessutom, och säkert inte minst, var det förstås ett sätt att pryda sig.

Samerna smidde förr inte själva sitt silver. Det tillverkades för deras räkning av städernas guldsmeder. Samerna hade bestämda uppfattningar om vilka silverföremål de ville ha och hur de skulle se ut. Det kunde vara smycken, dryckeskärl och skedar. Det var framförallt äldre, gärna medeltida, former som samerna föredrog. Under senmedeltid upplevde det samiska samhället en högkonjunktur med stabil ekonomi, och den stil som då utvecklades höll man sedan fast vid. När samerna under 1600-1800-talen gjorde beställningar hos guldsmederna i städerna lämnade de äldre föremål som förebilder. Därigenom bevarades det samiska silvrets medeltida former genom seklerna.

Föremålsformerna kom även att påverka de föremål samerna själva tillverkade, t.ex. hornskedarnas utsmyckning påverkas av silverskedarnas former. Silverskeden influerades i sin tur i form och dekor av hornskedarnas former och gravyr. När samerna beställde silverskedar, tog man med sig sina hornskedar. Silverskedarna fick på detta sätt en form anpassad för en samisk kundkrets.

Litteraturtips: Fjellström, Phebe: Lapskt silver 1-2. Stockholm. 1962.

Inventarienummer
Nbm:006908
Sakord
ring
Sakord, samiska
suormas (saL)
Antal
1
OCM
301; 556
Beskrivning
fingerring med breddad platta med nio vidhängande, vridna ringar. Plattan har också ett slaget mönster i form av runda och hjärtformade bucklor. Runt hela ringen, runt kanterna, löper två vridna linjer. Spår av en lödfog på baksidan; i mitten av den har uppstått ett hål tvärs genom godset. Förgylld.; Öron ringar, arm- och fingerringar hafva ej varit i bruk hos lapparna i äldre tid. Den enda ring af detta slag, som användts hos dem, är lapphustruns vigselring. Denna är af silfver, ofvanpå fingret utvidgat till en plätt, där många små ringar äro infästade. (Källa: Kristoffer Sjulssons minnen. Om Vapstenlapparna i början af 1800-talet upptecknade af O.P. Pettersson. Nordiska museet. 1979.) I samiskt dräktskick användes och används silver; platta silverknappar (-plåtar) på bälten och klotrunda silverknappar, maljor och spännen på silverkragen. I beståndet av samiska silversmycken finns sådant som har sin förklaring i senmedeltidens katolska Maria-fromhet. Det syns i hängen i form av bokstaven A, sk. Ave-Maria-monogram, samt hängen och maljor med ett krönt M, som betecknar Jungfru Maria. Som dekorationer lever dessa kvar än idag, särskilt vanliga är de på bälten och silverkragar. Silvret hade förr en viktig funktion som en säker och värdebeständig kapitalplacering, till skillnad från renhjorden, som ju kunde minska vid dåliga år. Silvret var lätt att ta med sig, viktigt i ett nomadiserande samhälle, och kunde gömmas utan att förstöras. Dräktsilvret hade det också en social funktion genom att visa ägarens (ekonomiska) ställning. Silver, liksom andra metaller, ansågs också kunna skydda bäraren mot ont. Dessutom, och säkert inte minst, var det förstås ett sätt att pryda sig. Samerna smidde förr inte själva sitt silver. Det tillverkades för deras räkning av städernas guldsmeder. Samerna hade bestämda uppfattningar om vilka silverföremål de ville ha och hur de skulle se ut. Det kunde vara smycken, dryckeskärl och skedar. Det var framförallt äldre, gärna medeltida, former som samerna föredrog. Under senmedeltid upplevde det samiska samhället en högkonjunktur med stabil ekonomi, och den stil som då utvecklades höll man sedan fast vid. När samerna under 1600-1800-talen gjorde beställningar hos guldsmederna i städerna lämnade de äldre föremål som förebilder. Därigenom bevarades det samiska silvrets medeltida former genom seklerna. Föremålsformerna kom även att påverka de föremål samerna själva tillverkade, t.ex. hornskedarnas utsmyckning påverkas av silverskedarnas former. Silverskeden influerades i sin tur i form och dekor av hornskedarnas former och gravyr. När samerna beställde silverskedar, tog man med sig sina hornskedar. Silverskedarna fick på detta sätt en form anpassad för en samisk kundkrets. Litteraturtips: Fjellström, Phebe: Lapskt silver 1-2. Stockholm. 1962.
Historik
Silver glänser och pryder till fest och högtid och visar på status. Silver är värdebeständigt och hållbart och lätt att förvara och gömma. En bra försäkring i sämre tider. Redan på 1500-talet köpte välbärgade samer silver av guldsmeder i städerna. Maljor, knappar och spännen till kragar och bälten, skedar och kåsor. De medeltida formerna var uppskattade och förblev desamma i generation efter generation, när nya beställningar gjordes hos guldsmederna. Silverskedens form och dekor har influerats av hornskedarnas former. När man beställde silverskedar, tog man med sig sina hornskedar. Silverskedarna fick på detta sätt en form anpassad för en samisk kundkrets.
Material
silver/silbba
Teknik svenska
slaget; lött; förgyllt
Funktion
socialt, värdöre, smycke
Modell/Typ
RI-II
Plats
njavve
län
Norrbottens län
kommun
Jokkmokks kn
Vikt
4,9 g
Mått
H 2,2 Diam 2,3 cm
Tillverkningstid
-