logo

Carlotta - the museum database

Go back

Nbm:006047 :: bössgehäng, jaktgehäng

Object description
Lulesamiska beteckningar: jaktgehäng - luodaknävvo, kruthorn - ruktatjoarvve, kulpung - luodadássko, knallhorn - knállatjoarvve, blånpung – nuovvebunnga (saL)
Object description

Nbm 6047:a-d.

Horn 1: Dekor vid mynning, träplugg, bomärke på bottenplattan.

Horn 2: liten, plugg saknas.

Kulpåse, skinn mynning i horn, plugg i trä.

Blånpåse, skinn.

Krutmått, horn 2 st. samt mässing 1 st.

Läskstångsuppdragare; L 8 cm B 2 cm.

Kruthornet har tömts på krutet, som nu förvaras i en liten genomskinlig burk.

Inventarienummer
Nbm:006047
Projekt - sammanhör med
Strömska [sammanhör med]; Duodjeutställningen
Sakord
bössgehäng; jaktgehäng
Sakord - övergripande term
jakt
Sakord, samiska
birssovalás(saL); ruktatjoarvve (saL); gasskam (saL); knállatjoarvve (saL); luodadássko (saL); nuovvebunnga (saL)
Antal
1
OCM
2244
Historik
Jaktgehänget användes när man jagade med s.k. mynningsladdare, dvs. gevär som laddas framifrån, alltså från mynningen. När man använde mynningsladdare behövde man bära med sig allt som behövdes för att ladda i pungar och behållare av horn: tändmaterial, drivladdning och projektil. Till tändning användes länge stål och flinta. Genom att slå med flintan mot stålet bildas gnistor som gör att drivladdningen antänds. Drivladdningen bestod av svartkrut till långt in på 1800-talet. Krutet brinna en kort stund innan skottet fick gå av. Det gällde att trycka av i rätt läge. Vid jakten hällde jägaren ner svartkrutet i pipan. Blånor användes vid gevärsrengöring. Projektilen var en blykula. Kruthornet: för att förvara och bära med sig krutet användes vanligtvis ett s. kruthorn. I ett litet mått mättes krutladdningen upp. Kruthornet gjordes av hornet av nötkreatur eller get andra. I hornets vidare del sätts en botten, i spetsen görs ett hål som stängs till med en plugg. Framladdning var den dominerande laddningsformen ändra fram till 1863 i Sverige. Fördelarna med framladdade vapen var att de var billiga och enkla. Eftersom de tillverkades under en lång tid finns det en mängd variationer som skiljer sig åt i detaljer som lås, stock och pipa. ; Lodbössan eller flintalåsgeväret laddades med löst krut som hälldes genom pipmynningen. Därefter trycktes en blykula ner samma väg med hjälp av en lång stång. (”Lod” är ett gammalt ord för bly.) Gnistan som tänder krutet åstadkoms med en flintflisa som slår mot ett litet eldstål. Denna tändanordning kallas flintalås. Under 1800-talet ersattes konstruktionen av en metallhane som slog mot en liten knallhatt, en liten plåtkopp fylld med ett explosivt ämne. Sådana mynningsladdare användes i Sverige ännu på 1930-talet, varefter även de sista ersattes av gevär med patroner. (Ryd, 2007: 251) Yngve Ryd ”Ren och varg. Samer berättar.” Natur och Kultur: Stockholm, 2007, sidan 251. ; I ett jaktgehäng ingår i allmänhet: kruthorn för förvaring av krut samt mindre horn (för förvaring av knallhattar/skott), kulpåse (för förvaring av blykulor), krutmått av horn eller metall, stållplatta, påse för fnöske eller blånor, upprepat jutegarn.
Beskrivning
Lulesamiska beteckningar: jaktgehäng - luodaknävvo, kruthorn - ruktatjoarvve, kulpung - luodadássko, knallhorn - knállatjoarvve, blånpung – nuovvebunnga (saL) ;

Nbm 6047:a-d.

Horn 1: Dekor vid mynning, träplugg, bomärke på bottenplattan.

Horn 2: liten, plugg saknas.

Kulpåse, skinn mynning i horn, plugg i trä.

Blånpåse, skinn.

Krutmått, horn 2 st. samt mässing 1 st.

Läskstångsuppdragare; L 8 cm B 2 cm.

Kruthornet har tömts på krutet, som nu förvaras i en liten genomskinlig burk.

Material
horn/tjoarvve; trä/muorra; skinn; garn/lájgge; järn/ruovdde; mässing/viejkke/miessik
Funktion
kruthorn, förvaring av krut. Kulpåse, förvaring av blykulor. Blånpåse, förvaring av blånor, (upprepat jutegarn).
Sign/märkning
bomärke
Sameby
Jåhkågaska tjiellde / Jåkkåkaska; Sirges / Sirkas
län
Norrbottens län
kommun
Jokkmokks kn
socken
Jokkmokks sn
Mått
kruthorn L 20 cm B 9 cm kruthorn 2 L 9 cm B 4 cm
Dokument - sammanhör med
AJD:1989 Nbm och Jm inkommit till Ájtte