logo

Carlotta - the museum database

bild

Etn:37.33.1 :: skarskida, skidor, skida

Object description

skarskida för man, vänsterskida, av talltjur. Ordinär storlek, längd 272 cm, varav framdelen 139,3 och bakdelen 132,7 cm, bredd 8,9 - 8,3 - 8 cm, tjocklek 1,7 - 3,9 - 1,7 cm (mitt i brättets och bakändens krökning, skidans tunnaste partier, 1,1 resp. 1,3 cm). Framtung. Vikt 3,2 kg. Spannhöjd 2,2 cm, brätthöjd 8,5 cm, bakändens brätthöjd 1,2 cm. Självsläppningsränna med kantena avrundade; bredd ca 5 cm framtill, 4,5 cm baktill, utmed rännans kanter en ristad skåra. Fotställets bredd 5,9 cm, dess indragning 0,6 cm. Listpartiets längd 99 cm. Remhålet 5,2 x 0,8 cm, dess plats markerad på fotställets översida med tre ristade linjer. Ornamentik: parallellt med kanterna ristade linjer, skärande varandra i skidans ändar, där dessa linjer kilformigt sammalöpa, på brättet och bakänden, ha medels uddsnitt åstadkommits ett antal efter varandra i en spets utmynnande sicksackband, med vissa avstånd längs mitten dubbla ristade tvärstreck, vid listpartiets ändar ett skrafferat parti och mellan de parallella linjerna utmed vardera kanten en fint ristad vågformig bladslinga. Skidan tillverkad på 1880-talet av skogssamen Jonas Jonsson från Sandviksele, renskötare hos Jonas Vilhelm Jonsson (Villak) i Koppsele.

Malå skogssameby, Lycksele lappmark, Setsele. Ägare: Lars Sjulsson.

Teckningen är hämtad från: Ernst Manker: "Skogslapparna skidor – anteckningar från Malå" i "På Skidor 1938".

Inventarienummer
Etn:37.33.1
Projekt - sammanhör med
Etnografiska Museet [sammanhör med]; Mankers samling [sammanhör med]
Sakord
skarskida; skidor; skida
Sakord - övergripande term
transport och kommunikation
Sakord, samiska
treavka/treavkah (saS)
Antal
1
OCM
481 Personförflyttning genom egen kraft
Beskrivning

skarskida för man, vänsterskida, av talltjur. Ordinär storlek, längd 272 cm, varav framdelen 139,3 och bakdelen 132,7 cm, bredd 8,9 - 8,3 - 8 cm, tjocklek 1,7 - 3,9 - 1,7 cm (mitt i brättets och bakändens krökning, skidans tunnaste partier, 1,1 resp. 1,3 cm). Framtung. Vikt 3,2 kg. Spannhöjd 2,2 cm, brätthöjd 8,5 cm, bakändens brätthöjd 1,2 cm. Självsläppningsränna med kantena avrundade; bredd ca 5 cm framtill, 4,5 cm baktill, utmed rännans kanter en ristad skåra. Fotställets bredd 5,9 cm, dess indragning 0,6 cm. Listpartiets längd 99 cm. Remhålet 5,2 x 0,8 cm, dess plats markerad på fotställets översida med tre ristade linjer. Ornamentik: parallellt med kanterna ristade linjer, skärande varandra i skidans ändar, där dessa linjer kilformigt sammalöpa, på brättet och bakänden, ha medels uddsnitt åstadkommits ett antal efter varandra i en spets utmynnande sicksackband, med vissa avstånd längs mitten dubbla ristade tvärstreck, vid listpartiets ändar ett skrafferat parti och mellan de parallella linjerna utmed vardera kanten en fint ristad vågformig bladslinga. Skidan tillverkad på 1880-talet av skogssamen Jonas Jonsson från Sandviksele, renskötare hos Jonas Vilhelm Jonsson (Villak) i Koppsele.

Malå skogssameby, Lycksele lappmark, Setsele. Ägare: Lars Sjulsson.

Teckningen är hämtad från: Ernst Manker: "Skogslapparna skidor – anteckningar från Malå" i "På Skidor 1938".

Historik
Skidan kommer från Malå skogssameby i Lycksele lappmark i eller nära Setsele. Insamlad av Ernst Manker . Han skriver i sin artikel från 1938 om samiska skidor: Sedan gammalt hade man tre slags skidor: skarskidor (tjarve-sihpiek), lössnöskidor (luovasmuoht-s.) och vargskidor (guempe-s.). Som namnet angiver, användes det förstnämnda slaget när snön var skarbunden och hård, i synnerhet under de långa vårvinterflyttningarna nerifrån vinterbeteslandet. Skidorna var av olika träslag, den vänstra (guoute) av talltjur, den högra (sågäke) av björk. På tjurskidan, som var hård, glatt och tung, gled man, och med den lättare björkskidan sparkade man sig fram, varvid man som vanligt betjänade sig av endast en skidstav. De båda skidorna voro ungefär lika till formen, jämförelsevis smala (jfr 37.33.3 och 37.33.5). Lössnöskidorna var båda av björk samt betydligt bredare än skarskidorna men för övrigt av ungefär samma form (se 37.33.6). De användes under höstvintern och även längre fram på vintern i nyfallen och lös snö. Vargskidorna utgjorde egentligen en specialform av lössnöskidor, använd framför allt vid vargränning men även vid jakt på lodjur och järv. De gjordes helst av gran, som gav ett ännu lättare virke än björk, samt särskilt korta och breda. Man gled knappast på dem utan sprang med dem — som med snöskor — över den lösa snön. Bindningen (rejdo), bestående av tårem och en rem om häl och vrist, gjordes av sarvläder (sarv = rentjur). Skinnet avhårades genom smultning, garvades i björkbarkslag, torkades, drogs genom sämskjärnet och smordes med fiskfett. Även skidorna insmordes med fiskfett, helst av gädda. Detta gjordes alltid på våren, när skidorna lades upp för sommaren. För övrigt vallade man med vanlig trätjära.
Material
tall/bietsie
Källreferens - http(s)
runeberg.org
Kulturell tillhörighet
sydsamiskt/åarjelsaemie
Modell/Typ
bottnisk typ; Malå/Málage
Plats
Lycksele lappmark; Malå; Setsele
Plats, Svenska
Setsele
Sameby
Malå
län
Västerbottens län
kommun
Malå kn
stad
Setsele
Personnamn - Tillverkare
Jonsson Jonas [tillverkning]
Personnamn - Brukare
Sjulsson Lars [brukare]
Personnamn - Insamlare
Manker Ernst
Tillverkningstid
1880-tal; 1937 före
Litteratur
<space>Om samiska skidor har Ernst Manker skrivit i "Skogslapparna skidor – anteckningar från Malå", i "På Skidor 1938". I ”Hemslöjden nr 1 1998” har Yngve Ryd skrivit om ”Traditionell tillverkning av björkskidor – Kluvet i norr och i söder” samt ”Tjurskidor på vårskaren – Sommarförvaring i myren”