logo

Carlotta - the museum database

Etn:32.20.04 :: klövjekista, bärdon, kista

Object description
En till en oval ram svept björkspjäla; bladskarv med järnnaglar och kopparbrickor. På ena sidan (askens botten) ett glest flätverk av björkvidjor, trädda genom hål i ramens kant; på andra sidan (översidan) en surrning av rep mellan läderöglor i kanten. På askens övre kantsida, över skarven, en bygelformigt fäst rem för askens upphängning i sadelnockarna; framför denna en mindre remögla. Asken märkt (på skarven): H I 1878 (Henrik Jonsson Partapuoli) och N J (Nikolaus Jonson Mangi).
Inventarienummer
Etn:32.20.04
Projekt - sammanhör med
Etnografiska Museet [sammanhör med]; Mankers samling; Lappland 1834-1937 utställningen
Inventarienummer, tidigare
Etn:32.20.4
Sakord
klövjekista; bärdon; kista
Sakord - övergripande term
transport och kommunikation
Sakord - kategori
klövjedon
Sakord, samiska
giisá (saN)
Antal
1
OCM
492 Transport med dragdjur; 326 Metallhantverk; 281 Skinn- och läderberedning; 482 Bärande och packdon; 415 Kärl och behållare
Beskrivning
En till en oval ram svept björkspjäla; bladskarv med järnnaglar och kopparbrickor. På ena sidan (askens botten) ett glest flätverk av björkvidjor, trädda genom hål i ramens kant; på andra sidan (översidan) en surrning av rep mellan läderöglor i kanten. På askens övre kantsida, över skarven, en bygelformigt fäst rem för askens upphängning i sadelnockarna; framför denna en mindre remögla. Asken märkt (på skarven): H I 1878 (Henrik Jonsson Partapuoli) och N J (Nikolaus Jonson Mangi).
Historik
En klövjekista göres av böjligt björkträ, som har rak ved. Båda ändarna böjas och fästas ihop medels en tvärslå av horn eller trä. Tvärslån ska vara på yttre sidan. Bottnarna kallas ”tielko” och de sys fast med snören av sämskskinn eller tågor. Två bärhål göras i kistans övre sida och hål för öglor i kistans kant runt omkring. (ur Anta Pirak; En nomad och hans liv. 1933. s.122). ; Anta Pirak skriver i boken ”En nomad och hans liv” från 1933 om klövjeraiden (s 84- 86): Så infånga vi härkarna. Vi ha satt på dem grimmor och tömmar, och de äro bundna så att de kunna gå i raid. Fem härkar eller sex lugna härkar kunna gå efter varandra i en raid. På handhärken binder man kalvskinnsfällen som underlägg, och så binder man klövjesadeln på fällen. Klövjesadeln är gjord av två böjda björkbräder. Det ena har ett hål i övre ändan, och den kallas honsadel, den andra har ett huvud, och kalla hansadel och den sticker man genom hålet i det andra. Hansadeln sticker jag på sned in i hålet, och när man vrider den rätt, så sitter den fast i den andra sadeln. Så binder man ihop sadeln hårt omkring härken med bukgjorden, som går från den ena sadelhalvans nedre ända till den andra sadelhalvans nedre ända. Och så surrar man fast omkring sadelns övre spetsar. Så ha vi framgjorden. Den är knuten genom den ena sadelhalvan nära den övre ändan. Och på den andra sadelhalvan mitt emot finns en göla. Så knyter jag framgjorden med ögleknut fast i den öglan. Sedan kommer bakgjorden. Bördorna hägna vi upp på klövjesadelns spetsar på ömse sidor, och bakgjorden är bunden i den ena bördans bakre del. Så tar man gjorden omkring renens bakdel och binder i den andra bördans bakre del. Om den ena bördan är lättare binder man en motvikt i den lättare bördan. Som motvikt binder man fast ett fat, ett mjölkningskärl, en kokslev, en lite mjölkflaska, näverbunten eller hundens matkopp och andra hosamlade tyngder, ibland kokkittel och vattenkittel. Den stora klädsäcken packas också, så att den blir en halv härkbörda. I den säcken förvaras skjortor till ombyte, byxor och andra underkläder till ombyte, mössor till ombyte, skinnhandskar och mansstrumpor. ; Ossian Elgström skriver i boken Karesuandolapparna - Etnografiska skisser från Köngäma och Lainiovuoma 1916-1919. 1922. sidan 133-134: Den mest använda och speciellt för klövjningen avpassade packningen är passegisa. Denna utgöres av en, eventuell två tunna skivor av björk vilka hopböjes i oval eller cirkelrund form, som hopfästas med trä eller kopparnaglar, ibland även grantågor. Sidorna är cirka 30 cm breda. Någon botten finnes ej, däremot ett flätverk av vidjor, vilket förhindrar packningens utfallande. I övre kanten finns en mängd hål borrade, genom vilka dragas rep eller läderremmar. Dessa knutar fästas på passegisas innersidor. Repen bilda öglor, genom vilka ett tåg drages som håller packningen på plats. Passegisa är dels och oftas oval, men förekommer även i cirkelform. Den användes då till att ha ”storgrytan” uti = badbaljan, ifall spädbarn medföras på klövjningen; den kallas i detta fall battegisa. Den ren som bär denna slags passegisa har vanligast barnet i dess vagga på andra sidan. Dessa runda passegisak äro lika breda som den ovala och ungefär 50 cm i diameter. Jag har dock även sett kläder inpackade i dylika passegisak. För att återgå till passegisak, så lägges ofta ytterst ett lager av näver, för att ej regn eller snö skola skada de i passegisak förvarade sakerna.
Material
järn/ruovdde; koppar/guohpár; läder/liertte; trä/muorra; björk/soahke
Kulturell tillhörighet
sa
Sign/märkning
H I 1878, N J
Plats
Torne Lappmark; Tuolpukka; Vittangi; Dulbbok
Sameby
Vittangi
socken
Karesuando
Mått
L 52 B 33 Dj (ramens bredd) 11,5-12,5 cm
Personnamn - Brukare
Mangi Nikolaus [brukare]
Personnamn - Insamlare
Manker Ernst
Tillverkningstid
före 1929