logo

Carlotta - the museum database

Etn:32.20.13 :: ostform

Object description

Rotbindning:

För att binda rot behöver man grövre stödtågor och tunnare bindtågor, som dessutom kan vara delade. Stödtågorna kan vara dubbelt så grova som bindtågorna. Stödtågorna bygger upp föremålets form. Runt stödtågorna lindas bindtågorna. Samisk rotteknik karakteriseras av att man oftast binder över två stödtågor istället för en och att man under arbetet håller föremålet med mönstersidan utåt. Bindningen är mycket tät.

Man har färgat rötter och använt. Länge har man använt växtfärger, sedan kom anilinfärgerna (senare hälften av 1800-talet). Då man binder med färgade rötter låter man den tåga som inte används löpa tillsammans med stödtågan. Då göms den och finns på rätt ställe när den senare behövs.

Granens rötter tål mycket väta. Av granrötter blir det starka rep och telnar till nät och not.

Av björkens rötter gjordes fina föremål som lämpade sig väl till mathantering, då björk inte lämnar någon smak.

Innan rötterna används skrapas barken bort. Roten måste alltid mjukas upp i vatten innan man kan arbeta med den och ska vara fuktig när man arbetar med den. När den torkar blir den hård och går inte att böja utan att bryta.

Under självhushållningens dagar tillverkade hushållen själva sina föremål för hemmabruk. Idag är rotslöjd främst ett exklusivt hantverk, ett konsthantverk.

Källa: Dájvve – om rot och hantverk och redskap/ruohttsasa giehtaduojen ja nävon. Ájtte 1995. Parallelltext på svenska och lulesamiska.

Läs mer om samisk rotslöjd i ”Asa Kitok och hennes döttrar” av Tom G Svensson.

Object description
Formens ram av björk, botten och lock av gran (?). Skarven sydd med tågor. Locket sprucket och lagat med två påspikade stycken av björk. I bottnen 5 hål för vasslan, ingående i ornamentiken på bottnens insida: ett större kors i mitten och fyra mindre kors, placerade mellan det större korsets armar, samt kring det hela, utmed kanten, en bård med sicksackmönster, allt inskuret i träet. I ramen 5 hål. Ramen infälld i bottnens kant och spikad. Locket på undersidan utsirat med refflor i fyra sektioner; i mitten ett fyrkantigt hål. På lockets översida initialerna N M (Nikolaus Mangi).
  • Data elements
Inventarienummer
Etn:32.20.13
Projekt - sammanhör med
Etnografiska Museet [sammanhör med]; Lappland 1834-1937 utställningen; Mankers samling
Sakord
ostform
Sakord - övergripande term
husgeråd
Sakord - kategori
formar
Sakord, samiska
deaivu (saN), vuostádeaivu (saN); lohkki (saN); vuostálohkki (saN); däjvvo dájves (saL)
Antal
1
OCM
252 Matberedning; 234 Mjölkhushållning
Beskrivning
Rotbindning: För att binda rot behöver man grövre stödtågor och tunnare bindtågor, som dessutom kan vara delade. Stödtågorna kan vara dubbelt så grova som bindtågorna. Stödtågorna bygger upp föremålets form. Runt stödtågorna lindas bindtågorna. Samisk rotteknik karakteriseras av att man oftast binder över två stödtågor istället för en och att man under arbetet håller föremålet med mönstersidan utåt. Bindningen är mycket tät. Man har färgat rötter och använt. Länge har man använt växtfärger, sedan kom anilinfärgerna (senare hälften av 1800-talet). Då man binder med färgade rötter låter man den tåga som inte används löpa tillsammans med stödtågan. Då göms den och finns på rätt ställe när den senare behövs. Granens rötter tål mycket väta. Av granrötter blir det starka rep och telnar till nät och not. Av björkens rötter gjordes fina föremål som lämpade sig väl till mathantering, då björk inte lämnar någon smak. Innan rötterna används skrapas barken bort. Roten måste alltid mjukas upp i vatten innan man kan arbeta med den och ska vara fuktig när man arbetar med den. När den torkar blir den hård och går inte att böja utan att bryta. Under självhushållningens dagar tillverkade hushållen själva sina föremål för hemmabruk. Idag är rotslöjd främst ett exklusivt hantverk, ett konsthantverk. Källa: Dájvve – om rot och hantverk och redskap/ruohttsasa giehtaduojen ja nävon. Ájtte 1995. Parallelltext på svenska och lulesamiska. Läs mer om samisk rotslöjd i ”Asa Kitok och hennes döttrar” av Tom G Svensson. ; Formens ram av björk, botten och lock av gran (?). Skarven sydd med tågor. Locket sprucket och lagat med två påspikade stycken av björk. I bottnen 5 hål för vasslan, ingående i ornamentiken på bottnens insida: ett större kors i mitten och fyra mindre kors, placerade mellan det större korsets armar, samt kring det hela, utmed kanten, en bård med sicksackmönster, allt inskuret i träet. I ramen 5 hål. Ramen infälld i bottnens kant och spikad. Locket på undersidan utsirat med refflor i fyra sektioner; i mitten ett fyrkantigt hål. På lockets översida initialerna N M (Nikolaus Mangi).
Historik
Ostformen användes till osttillverkning. Osten tillreddes genom att man kokade ren- eller getmjölk tillsammans med några droppar löpe. Löpen får mjölken att skikta sig i vassle och ostmassa. Ostmassan bres ut i ostformen. Sedan sätts den under tryck under lock, så vasslan rinner ut. Vasslan (vätskan) rinner ut genom hålen i botten på formen. De utskurna hålen i formens botten skapar också en vackert mönstrad yta på osten. Osten får torka och kan också rökas. Osten har varit en viktig handelsvara för samerna och rökningen gjorde den säkert hållbarare.
Material
trä/muorra; björk/soahke; gran/guossa [?]; rottåga/veaddi
Källreferens - http(s)
collections.smvk.se
Kulturell tillhörighet
sa
Sign/märkning
N M
Plats
Torne Lappmark; Tuolpukka; Vittangi; Dulbbok
Sameby
Vittangi
Mått
formens Diam (yttre mått) ca 21,5 Dj 5-5,5 ramens Tj 0,4-0,8 bottnens Tj 1-1,5 lockets Diam 19,2-19,5 Tj 1-1,4 cm.
Personnamn - Brukare
Mangi Nikolaus [brukare]
Personnamn - Insamlare
Manker Ernst
Tillverkningstid
1929 före