logo

Carlotta - the museum database

Etn:37.33.5 :: skarskida, skidor, skida

Object description

skarskida för yngling eller småväxt man, högerskida, av björk (jfr nr 3 (dvs 37.33.3)). Längd 262 cm (torde ha varit ca 263, enär bakänden synes vara något stukad), framdelen 138,5 cm, bredd 7,2 - 3,7 - 7,2 cm, tjocklek 1,5 - 3,3 - 1,5 cm. Framtung. Vikt 1,75 kg. Spannhöjden obetydlig, 0,4 cm, brätthöjd 8,5 cm, skidan torde ha raknat, enär dess spann sannolikt icke liksom tjurskidornas varit naturvuxet. Rännan hyvlad i överensstämmelse med tjuskidans (vänsterskidans) självsläppning, markerad med kantskåror, bredd 3,0 - 3,5 cm, djup 0,4 cm. Betydande nötning på både undersidan och fotstället, fotstället mest nött mot vänstra sidan (jfr nr 3), dess bredd 5,2 cm, indragning 0,8 cm. Kantlisterna föga framträdande men deras ändar tydligt markerade, listpartiets längd 97,5 cm. Remhålet 4,4 x 0,8 cm. Ornamentiken av i stort sett samma mönster som på nr 1, dock utan bladslingor, rikt uddsnittsmönster i spetsarna. Tillverkad i slutet av 1800-talet, sannolikt av samme skidmakare som nr 1 (dvs Jonas Jonsson från Sandviksele), har möjligen använts som parskida till nr 3, med vilken den tämligen väl överensstämmer till både storlek och form.

Malå skogssameby, Lycksele lappmark, Setsele. Ägare: Lars Sjulsson.

Teckningen är hämtad från: Ernst Manker: "Skogslapparna skidor – anteckningar från Malå" i "På Skidor 1938".

Inventarienummer
Etn:37.33.5
Projekt - sammanhör med
Etnografiska Museet [sammanhör med]; Mankers samling [sammanhör med]
Sakord
skarskida; skidor; skida
Sakord - övergripande term
transport och kommunikation
Sakord, samiska
treavka/treavkah (saS)
Antal
1
OCM
481 Personförflyttning genom egen kraft
Beskrivning

skarskida för yngling eller småväxt man, högerskida, av björk (jfr nr 3 (dvs 37.33.3)). Längd 262 cm (torde ha varit ca 263, enär bakänden synes vara något stukad), framdelen 138,5 cm, bredd 7,2 - 3,7 - 7,2 cm, tjocklek 1,5 - 3,3 - 1,5 cm. Framtung. Vikt 1,75 kg. Spannhöjden obetydlig, 0,4 cm, brätthöjd 8,5 cm, skidan torde ha raknat, enär dess spann sannolikt icke liksom tjurskidornas varit naturvuxet. Rännan hyvlad i överensstämmelse med tjuskidans (vänsterskidans) självsläppning, markerad med kantskåror, bredd 3,0 - 3,5 cm, djup 0,4 cm. Betydande nötning på både undersidan och fotstället, fotstället mest nött mot vänstra sidan (jfr nr 3), dess bredd 5,2 cm, indragning 0,8 cm. Kantlisterna föga framträdande men deras ändar tydligt markerade, listpartiets längd 97,5 cm. Remhålet 4,4 x 0,8 cm. Ornamentiken av i stort sett samma mönster som på nr 1, dock utan bladslingor, rikt uddsnittsmönster i spetsarna. Tillverkad i slutet av 1800-talet, sannolikt av samme skidmakare som nr 1 (dvs Jonas Jonsson från Sandviksele), har möjligen använts som parskida till nr 3, med vilken den tämligen väl överensstämmer till både storlek och form.

Malå skogssameby, Lycksele lappmark, Setsele. Ägare: Lars Sjulsson.

Teckningen är hämtad från: Ernst Manker: "Skogslapparna skidor – anteckningar från Malå" i "På Skidor 1938".

Historik
Skidan kommer från Malå skogssameby i Lycksele lappmark i eller nära Setsele. Insamlad av Ernst Manker . Han skriver i sin artikel från 1938 om samiska skidor: Sedan gammalt hade man tre slags skidor: skarskidor (tjarve-sihpiek), lössnöskidor (luovasmuoht-s.) och vargskidor (guempe-s.). Som namnet angiver, användes det förstnämnda slaget när snön var skarbunden och hård, i synnerhet under de långa vårvinterflyttningarna nerifrån vinterbeteslandet. Skidorna var av olika träslag, den vänstra (guoute) av talltjur, den högra (sågäke) av björk. På tjurskidan, som var hård, glatt och tung, gled man, och med den lättare björkskidan sparkade man sig fram, varvid man som vanligt betjänade sig av endast en skidstav. De båda skidorna voro ungefär lika till formen, jämförelsevis smala (jfr 37.33.3 och 37.33.5). Lössnöskidorna var båda av björk samt betydligt bredare än skarskidorna men för övrigt av ungefär samma form (se 37.33.6). De användes under höstvintern och även längre fram på vintern i nyfallen och lös snö. Vargskidorna utgjorde egentligen en specialform av lössnöskidor, använd framför allt vid vargränning men även vid jakt på lodjur och järv. De gjordes helst av gran, som gav ett ännu lättare virke än björk, samt särskilt korta och breda. Man gled knappast på dem utan sprang med dem — som med snöskor — över den lösa snön. Bindningen (rejdo), bestående av tårem och en rem om häl och vrist, gjordes av sarvläder (sarv = rentjur). Skinnet avhårades genom smultning, garvades i björkbarkslag, torkades, drogs genom sämskjärnet och smordes med fiskfett. Även skidorna insmordes med fiskfett, helst av gädda. Detta gjordes alltid på våren, när skidorna lades upp för sommaren. För övrigt vallade man med vanlig trätjära.
Material
tall/bietsie; björk/soahke
Källreferens - http(s)
runeberg.org
Kulturell tillhörighet
sydsamiskt/åarjelsaemie
Modell/Typ
bottnisk typ; Malå/Málage
Plats
Lycksele lappmark; Málage; Malå; Setsele
Plats, Svenska
Setsele
Sameby
Malå
län
Västerbottens län
kommun
Malå kn
stad
Setsele
Personnamn - Tillverkare
Jonsson Jonas [tillverkning]
Personnamn - Brukare
Sjulsson Lars [brukare]
Personnamn - Insamlare
Manker Ernst
Tillverkningstid
före 1937; 1800-tal slutet
Litteratur
<space>Om samiska skidor har Ernst Manker skrivit i "Skogslapparna skidor – anteckningar från Malå", i "På Skidor 1938". I ”Hemslöjden nr 1 1998” har Yngve Ryd skrivit om ”Traditionell tillverkning av björkskidor – Kluvet i norr och i söder” samt ”Tjurskidor på vårskaren – Sommarförvaring i myren”